höst
rök silar ur min mun,
där det rätta är instängt -
sömn har blivit min lusta,
vinet min lampa -
ändå vet jag, att
det finns dans, som dansas
av fötter som måste,
att båtar kantra,
därför att löften lyste, som
kunde blivit sanna -
fast mina drömmar ha
dött utan mening, tror jag att hoppet
flämtar ännu
i öknar,
som ingen fot ännu vågat -
